hjaerteknus

Jag har twitter, jag har en annan blogg, jag har facebook, mail, telefon och min egen mun att förmedla mina känslor och tankar med till andra, men inget känns riktigt rätt. Jag känner att jag behöver skriva av mig mer ocensurerat och utan teckenbegränsningar. För tillfället samlar jag allt i långalånga utkast på min gamla Sony Ericsson som knappt har färgskärm, så kände att det nog var dags för något riktigt, haha.

På ett sätt känner jag mig så himla hög på livet och vill berätta allt om mina äventyr, tankar, känslor, allt, men oftast är jag himla ledsen på världen mig själv livet alla andra och har panikångestattacker att skriva av mig om. Väldigt myket teenage alltså, men jag hoppas ni ska trivas om ni hittar hit!

Just nu sitter jag på golvet i mitt kök med smådd panik då alla i min familj springer runt och skriker samtidigt (och jag får attacker bara av att befinna mig i samma hus som mer än en av dem i taget..) och dessutom ska jag laga mat och åh, jobbigt. Eh ja, det sätter väl tonen för dagens humör - har fler inlägg att lägga upp senare men måste alltså laga mat först.

Hejdå för nu.