hjaerteknus

När Han skriver "Vill pussa på dig". Dör.

Jag tror inte vi är menade för varandra ändå. Inte värsta *forever and ever*tänket ens utan nu, överhuvudtaget. Kär är jag inte men det har jag ju aldrig varit (och man ska aldrig säga aldrig men asså... vem skulle jag någonsin hysa så stora känslor för, som dessutom skulle känna samma för mig?) osv. Så eh det blir säkert bra. Eller jag vet inte men ah. Att jag behöver fråga mig själv är väl bevis nog för att det inte är så?

Håkan sjunger Dom Kommer Kliva På Dig Igen och jag tänker bara att jag om någon är den som kommer kliva på mig själv. Kliva trampa på krossa det lilla som är kvar av mig, om det ens finns något. Som vanligt. Det är jag själv som orsakar problemen ju, har aldrig påverkats så särskilt av andras tankar eller beteenden om/mot mig. På ett sätt är det ju också så mycket värre, jag kommer aldrig ifrån mig själv liksom, hur mycket jag än har tankar på att fly. Oavsett om det handlar om att skjuta upp plugg för att kunna andas eller om att ta ett flygplan tvärs över Atlanten, Jag är alltid kvar och det är Jag som är det dåliga. Förr eller senare kommer det ikapp.