.

Jag tror inte vi är menade för varandra ändå. Inte värsta *forever and ever*tänket ens utan nu, överhuvudtaget. Kär är jag inte men det har jag ju aldrig varit (och man ska aldrig säga aldrig men asså... vem skulle jag någonsin hysa så stora känslor för, som dessutom skulle känna samma för mig?) osv. Så eh det blir säkert bra. Eller jag vet inte men ah. Att jag behöver fråga mig själv är väl bevis nog för att det inte är så?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0